liv

Kom värme skölj mej

kom lycka följ mej

längs min sköra väg

kom kärlek gör mej

kärlek förför mej

hjälp mej ta nästa steg

 

han må vara futtig

han helt förtappad

jag vill va varm och sann

och bara du är den

vars väg rätt leda kan

 

kom ilning böj mej

kom kittling höj mej

ett snäpp över det här

kom längtan gör mej

kärllek förför mej

i sanning är jag kär

 

de må vara kalla

förstörda alla

man jag är ännu kvar

och bara du är den

som ger ett ärligt svar

Lurad

Hur kan en tagg kännas len

hur kan man andas i en kista

hur kan sjukdom tyckas ren

allt man får ska man mista

sa den bittra kvinnan rakt ut i luften en söndag i maj

möjligen riktat till de två humlorna som ideligen störde hennes tankar

de var gunås av den art att de föga lyssnade till sådant nys

de letade efter sitt bo strax ovan hennes fönster

men som hon öppnade för att släppa dem ut

kom en månstråle in i hennes öga och banorna bröts

hon for iväg

med månstrålen till en annan tid

Apri – en nyckfull månad

…inte för att mars eller november var så mycket mindre nyckfull, om man ser till honom och till mej, utom möjligen att jag var ståndaktig ett tag i mars faktiskt nobbade jag honom ett par ggr men det var väl därför hans glöd plötsligt blev till eld och jag tappade hakan och drogs in igen, som en fjäril till sin blomma, som en kvinna till sin man och det var så ljuvligt och efterlängtad men nu……..

Hmm bakfull eller framfull dock inte mitt i prick längre sitter jag nu här.

Kom in från en pinande vind, som bar med sej ljuvliga supportervisor från söderstadion och bekräftade min ensamhet, istället för att skänka glädje som förr, ser att ingen ringt eller mejlat, ingen saknat mej, jag har tillåmed slutat oroa mej för att nån skulle göra det. En känsla jag burit länge eftersom jag är förälder men nu är jag ensam för första gången och jag är vilsen och jag är förvånad eller förlägen eller förgäves känner jag mej som de svarta dagarna.